19

Snart... snart är 10 månaders gräsänketid över!
men nu är jag LESS!

32

Så har det gått några dagar till... efter ett par veckors sällskap av min mor är vi åter "ensamma".
Kvällarna blir längre och längre och varmare och varmare. I går eftermiddag var vi ute länge och påtade i trädgården, som jag har längtat!
Pratade med grannfrun som har en man i samma bransch och hennes man hade varit iväg på mission för några år sedan fast då under sommartid. Vi diskuterade vad som var värst, vintertid när allt är mörkt och man mest sitter inne eller på sommaren när kvällarna blir så långa. Ja det är nog lika illa oavsett kom vi fram till. Fick ett par uppmuntrande ord på vägen...

Jag är riktigt riktigt less nu och det krävs väldigt lite för att jag ska ilskna till eller bli irriterad över saker. Små saker i vardagen som annars inte skulle röra mig i ryggen, bland annat på jobbet, idag har det känts som jag har jobbat i en hönsgård! Det första jag gjorde när jag kom hem var att kolla på arbetsförmedlingens hemsida...

I helgen försökte jag byta däck...jag gick bet! Det tar emot att inte klara sig själv, fick boka tid på däckfirman. Nederlag.

Film

Tyvärr går denna film inte att bädda in på bloggen än... men ni kan se den genom att klicka på länken.
Återigen en väldigt bra "film" från Invidzonen!

Utlandsveteran

POST

Tänk vad några vykort kan göra för humöret. :-) Tack Familjen och svärmor för dem.

Published with Blogger-droid v1.6.8

Prat eller prat?!

Det blir mycket chatt med Affeland... Speciellt när man saknar mycket. Ibland blir det Skype också. Jag eller vi har varit lyckligt lottade och har kunnat ha tät kontakt under hela missionen. Det är nu på slutet som vi har lyckats få till Skype innan har det varit telefon och chatt via Facebook.

Att inte kunna nå varandra när man vill var en av de stora orosmomenten för min del. Jag föreställde mig tre minuters samtal varannan dag eller som man har hört från andra, ett samtal i veckan. Nu har S haft ett eget nummer som jag kunnat ringa om det varit något och det har underlättat för oss här hemma i vardagen.

En evighet en kort sekund...

Bra titel på detta inlägg, till trots att jag verkligen ogillar sångerskan som framför låten med samma namn!

En kollega påminde mig om att det faktiskt snart gått två veckor sedan S åkte.... Ja, två veckor, det känns som om han varit borta en månad!! Jag står inte ut längre, kan han inte bara komma hem snart? Jo... tack för alla hejarop men de hjälper inte alltid. Det är inte det som behövs alla gånger.

Bara för att jag har ett extra stort behov av att få komma ut i trädgården så lyser våren med sin frånvaro. Ja solen har varit varm och skön den senaste veckan och all snö har försvunnit men soliga varma dagar räcker inte riktigt för att hålla nattkylan stången och så länge det är frost i backen blir det dåligt med planteringar. Jag har ändå trotsat vädret och satt ut två krukor med penséer och påskliljor! Nu längtar jag tills jag får åka ut till traktens olika handelsträdgårdar!