+29

Nu sitter jag på tåget tillsammans med mina kollegor. Under onsdagen väntar en konferens i Stockholm.
Jag hade hoppats på att få träffa S men då han jobbar dygn ser det inte så lovande ut. Så nära men ändå så långt ifrån...

Det ska i alla fall bli roligt att gå på de här föreläsningarna, en minisemester fast ändå inte. En kort och intensiv sådan i jobbets tecken!
Barnen är hemma och roar sig med barnvakten, mormor.

Fick förresten anhörigljuset idag, jättefint!

+30 och dagen efter PREP helgen

PREP
Preparation and Relationship Education Program. 

Vilken otroligt bra helg vi har haft tillsammans! Den här kursen skulle jag rekommendera ALLA par att gå oavsett vart man befinner sig i livet. Just denna kurshelg var det åtta par och vi var i åldrarna 20+ till 60+. Helt otroligt härlig blandning med par från bland annat Gbg, Halmstad och Skåne. Alla i gruppen hade olika "livslängd" på sina förhållanden. Det äldsta paret, till åldern, hade varit tillsammans kortast tid, inte alls som man trodde och ett par i drygt femtioårsåldern hade varit tillsammans i 34 år.

En av de första övningarna vi fick göra var att berätta för varandra (enskilt utan de andra paren som åhörare) om det första mötet, varför man blivit kär och varför man fortfarande älskar honom/henne. Det är väldigt bra att påminna sig om det ibland...

Hela helgen har vi ätit gott, pratat om livet, om förväntningar, framtid, hur vi ser på eventuella konflikter osv. PREP innehåller många bra saker som man borde prata om oftare i en relation. På kursboken står det "friskvård för parrelationer" och det var precis så det var!

En av de sista sakerna som vi gjorde var en "lek". Vi fick tre lappar var av kursledarna och en glasburk. På lapparna skulle vi skriva var och en för sig vad vi ville göra tillsammans med vår partner och det skulle inte vara något orimligt utan något som var genomförbart. Jag skrev till exempel, jag vill bli gammal tillsammans med dig. Sedan skulle man lägga de sex lapparna i en burk och läsa tillsammans med sin partner. Nu när vi kommit hem så ska vi se till att göra det som står på lapparna och när man gjort en sak så ska man ta ur den lappen ur burken och fylla på med en ny, så att det alltid är sex lappar i burken. Jag ser verkligen fram emot S ena lapp där det stod att han vill ut och segla med mig!

Ja jag skulle vilja dela med mig av hela kursen om jag kunde men tyvärr finns det inte möjlighet till det men för er som har möjlighet, gå den!!

...och för er som tror att det knakar i fogarna mellan mig och S så bifogar jag det som står på Soldathemsförbundetshemsida...

Det var nån som sa att "PREP bara är  till för par som krisar". Mer fel kunde det inte vara, för med PREP är det precis tvärtom - kursen är till för fungerande relationer, där båda är villiga att satsa det där lilla extra för att kommunikationen i relationen ska bli ännu bättre!

 

+39

Ni kanske tror att jag lider av sinnesförvirring...då det var +35 dagar kvar (innan avresa) för ett par dagar sedan och nu är det +39. Det har pratats om att S skulle ingå i en styrka som skulle åka en vecka tidigare men i det sista beskedet så fanns inte hans namn med. Tur! Då får vi en helg till på oss...

S kom hem i fredags, det firade vi med god mat och gott vin och en film i soffan med tjejerna. Det känns bra nu när han kommer hem och vi börjar att vänja oss att bara ha en deltidspappa. Även om det inte är något att rekommendera...
Nu är det fem helger kvar innan han åker. Vi har fått en del datum och om inget oförutsett sker så får han komma hem över jul och nyår. Underbart! Det var tioåringens största önskan, att pappa skulle få fira jul hemma med oss. Så vi får se hur vi gör med julen, tror att den firas hemma även i år. Fjärde året i rad på hemmaplan med egna traditioner och ingen stress att packa och åka åt något håll men vi har inte bestämt något än. Vi får se i vilket skick S är i när han kommer hem. Många upplever att hon/han som kommer hem behöver tid på sig att acklimatisera sig och denne upplevs som trött i ett par dagar eller veckor.

Nu ska jag njuta av en kväll till med min man och våra underbara barn.

Apan

Vinst

Idag när tioåringen hämtade posten låg det en trevlig överraskning i brevlådan. En bok och en hälsning från Invidzonen. - "Grattis till vinsten! Vi önskar dig/er en härlig läsning." Så roligt att vi vann den...nu vet vi precis vad som ska läsas till kvällsbok :-)

Sällskap

Det är på kvällarna som det är värst... När barnen lagt sig och det blir tyst i hela huset. Oftast försöker jag se till att göra allt som jag inte hinner när barnen är vakna, för sätter jag mig i TV soffan så känns det så himla ensamt. När S ringer blir jag glad, vi pratar alltid på kvällarna, går igenom dagen och berättar vad vi gjort. Innan barnen lägger sig så ringer han till dem och pratar om hur de haft det i skolan. Ibland vill de prata länge och ibland blir det bara ett snabbt -Hej-Hej då. Sjuåringen är nog den som är snabbast i telefonen...

Vi spelar ofta spel mot varandra i mobilen. Ruzzle eller Word Feud. Då känns det inte lika ensamt, det är ett bra sätt att umgås på även om man inte är på samma ställe. Jag läste på någon annans anhörigblogg om en man eller om det var en sambo som var på utlandstjänst. Hon skrev att det blev konstigt när man tvättat några korgar tvätt och när det tillslut inte fanns några kläder kvar från mannen. Så är det nästan nu, det är barnens och mina kläder. Hur kommer det att bli sen när han inte kommer hem längre, inte ens på helgerna? Ska jag bädda rent på båda sidorna i sängen, även fast att hans kudde inte är använd?

Jag har inte ångrat mig en enda gång om att han hoppade på det här, för jag tror att vi som har då så bra i Sverige ska ta chansen att få göra något bra för någon annan om vi har möjlighet. Jag tror också att det är en stor erfarenhet att få se på "riktigt" varför vi har ett försvar idag. Det är nog inte för att kunna försvara Sverige utan för att kunna göra en insats i andra länder.  Jag tror också att det är viktigt för S och för hans karriär.

Måndag +35

Nu är det dags att börja räkna åt andra hållet...
Idag är det 35 dagar kvar tills S åker. Avresedatum närmar sig med stormsteg känns det som vi och prioriterar familjen över allt annat de här sista helgerna som är kvar... fester, klädpartyn, höstbaler och annat får helt stå åt sidan.

Vi tog en långpromenad i höstsolen i går. S filmade lite med mobilen och tog kort och jag kan tänka mig att det är skönt att ha med sig ner till Afghanistan.

Apan hälsar!

Published with Blogger-droid v1.6.8