Dag 15

I morse när S åkte igen så var det tungt för oss alla...
Det borde kanske vara så att man vänjer sig efter ett tag och jag menar vi är ju inte rookies på detta utan vi är en ganska van "övningsfamilj" men i bland går dagarna tyngre än andra.

På mitt jobb har det varit ganska mycket den sista tiden och då får man lägga det personliga på hyllan för att tackla helt andra problem, det är ganska skönt för då tänker jag inte så mycket på min egen situation. Idag var dock en dag som känslan inte ville släppa riktigt och i ett ögonblick när jag stod med två av mina kollegor så brast det. Det blev en snabb gråt men det kändes ändå skönt att visa att jag tycker att det är jobbigt och det är skönt att jag kan lita på dem. För jag gråter aldrig inför andra förutom min man tror jag... Mina kollegor tröstade och pratade och då kändes det snabbt bra igen.

Jag skickar med er ett ordspråk idag,

"Den som gråter, gråter oftast inte för att den är svag, utan för att den har varit stark för länge..."