Sekretess

Ni som vet vilka vi är som bloggar här, tänk på att inte ge ut våra namn eller annan privat information.

Från Försvarsmaktens hemsida,

"Det är särskilt viktigt att tänka på att det man skriver till varandra i e-post, på Facebook, på egna bloggar eller andra sociala medier inte får handla om kommande militär verksamhet, svagheter vid förbandet, fullständiga namn på personer och annat som kan påverka säkerheten för de som tjänstgör eller de anhöriga hemma i Sverige."

måndag 13 maj 2013

3 ensamma nätter

Tre ensamma nätter kvar! Förstår inte riktigt att det faktiskt är så och det är skönt att det inte bara är jag som tycker så. Har chattat lite och träffat de andra två gräsänkorna och vi delar många funderingar. Även om vi befinner oss i olika stadier i livet, en har varit med om detta förut en annan har inte haft så lång relation med sin kille och jag som är där mitt emellan. En med nästan vuxna barn och en med en liten...och jag där mitt emellan. Sist pratade vi bland annat om hur omgivningen uppfattar oss. När man till exempel får höra "Oj har det redan gått halva tiden", eller "Oj har det redan gått sex månader". Då tänker man lite för sig själv, "Oj lever vi i samma värld? Vad då redan?" För när man är där, mitt upp i det så är det verkligen inte "redan". Då känns det som en evighet, det mesta... Många säger också "vad skönt att det är slut nu", eller "vad skönt att det är färdigt" men så är det verkligen inte. Inklusive utbildningstiden så har våra liv varit två olika i tio månader. Vi här hemma har skapat oss nya rutiner och en ny vardag. Han där borta...flera hundra mil härifrån har skapat sig sina rutiner och sin vardag och nu startar ett helt annat arbete, att hitta "vår vardag" igen och som den erfarne sade, "det tar ett tag innan man hittar tillbaka till den gråa vardagen igen" och visst är det så även om missionen är slut så innebär det inte att allt återgår till det normala igen. Vi kommer nog att nöta och stöta på varandra länge innan det blir som vanligt...om det överhuvudtaget kommer att bli det? Det "vanliga" är kanske något helt annat nu.

Längtar massor nu och jag vet att S har haft resfeber hela dagen idag. Planet går tidigt i morgon bitti och han skulle messa när han skulle borda vid 03:30! På fredag väntar medaljceremoni i Skövde, håll tummarna för fint väder! Därefter blir det lunch/middag med några av hans kollegor med familjer, kul att få träffa dem man inte träffat förut men som man "lärt känna" via S och sociala medier och kul att få träffas alla. De "fruar" som jag umgåtts med här hemma och dem som S jobbat med där borta...




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar