Sekretess

Ni som vet vilka vi är som bloggar här, tänk på att inte ge ut våra namn eller annan privat information.

Från Försvarsmaktens hemsida,

"Det är särskilt viktigt att tänka på att det man skriver till varandra i e-post, på Facebook, på egna bloggar eller andra sociala medier inte får handla om kommande militär verksamhet, svagheter vid förbandet, fullständiga namn på personer och annat som kan påverka säkerheten för de som tjänstgör eller de anhöriga hemma i Sverige."

onsdag 21 november 2012

Ensam

Nu har planet lyft... 

Vi lämnade S på stationen i morse strax efter sju. Det var jobbigt, massor av folk som strömmade förbi oss och det enda jag ville var att stå och kramas. Andas in varandra, få den sista pussen och bara hålla om den jag älskar allra mest.  Det var verkligen jobbigt...vi har varit ifrån varandra så många gånger förut men aldrig någonsin under dessa premisser. Inte kunna ringa, inte kunna skicka ett meddelande och få svar på en minut, inte kunna dela tankar och vardagshändelser när jag vill.

Halvtimmen innan jag började jobbet spenderade jag i bilen på en parkering, där kunde alla känslor få komma ut. När jag kom till jobbet fick jag en kram av en kollega och när jag stod ute och vaggade barn kom en annan kollega fram och kramade mig. Det betyder så oerhört mycket! Dagen har varit disig, det går inte riktigt att förklara men det kändes verkligen som om jag var bortkopplad från verkligheten. På rasten gick jag ut och gick en halvtimme, rensade huvudet och lyssnade på musik, grät lite, funderade och grät lite till.

Vi sms:ade varandra en del innan S satte sig på planet vid femtiden. När han ringde för sista gången var det på riktigt, "nu går det inte att ångra sig längre", sa S nä sa jag...och sedan brast det. Sedan grät jag men jag har en sådan otroligt förstående och underbar kollega som omfamnade mig och lät mig vara ledsen, i henne känner jag ett stort stöd och förtroende. Vilket betyder så väldigt mycket, jag gråter aldrig (åtminstone ytterst sällan) inför andra men hos henne känner jag mig trygg i  att kunna göra det.

Nu börjar den långa resan som just idag känns oändlig...

Vi älskar dig!






1 kommentar:

  1. Ja Du, det är urtufft att lämna och bli lämnad, även om det är av någon som man "får igen" - men jag lovar att det stärker alla band, man växer som människa och när man ser dag för dag hur det lättar, det här går ju faktiskt och det går framåt, då vinner man mycket. Man växer oerhört som människa och det stärker.
    Vi får peppa dig, och du får peppa S så att han inte deppar för att ni deppar, förstår mej rätt,
    det här kommer att gå bra.
    Och det är gott att veta att du har bra människor omkring dig, kramen på dejoch godnatt!

    SvaraRadera